Banan

Banan löper längs Kungsleden. Tierra Arctic Ultra  - Kungsleden 100km går raka spåret och Tierra Arctic Ultra 120 km tar en avstickare från leden till Tarafalastugorna och tillbaka. Den totala banlängden är ca 107 km och 1600 höjdmeter respektive ca 125 km och 2500 höjdmeter. Den korta banan ger 4 ITRA-poäng och den långa ger 5 ITRA-poäng.

GPX-filer över korta banan. (Notera att dessa kommer från tidgare deltagare varför vi inte tar ansvar för eventuella fel i filen). Fil för den långa banan finns inte då den dragits om något sedan föregående år.

100 km: http://tierra.se/media/arcticultra_shortcourse_suunto.gpx.zip


Nikkaluokta – Tarfala – Kebnekaise

Efter starten i Nikkaluokta löper du genom fjällbjörkskog och över spångade myrar. Efter sex kilometer kommer du fram till Kaffekåtan som ligger vid vattnet vid Ladtjojaure. Efter ytterligare några kilometer blir leden betydligt smalare och även stenigare. Vyn över det spetsiga fjället Tuolpagorni med den karakteristiska snöfyllda grytan i toppen dominerar en stor del av utsikten. En smått magisk vy. Stigen korsas av många bäckar så du har inte lång till nästa vattendrag. Du kommer att se Kebnekaise fjällstation på håll. De som springer långa banan viker av upp i Tarfaldalen, ca 1,5 km före fjällstationen. Nu följer en 8 km lång stigning ända upp till checkpointen vid norra kanten av Tarfalajaure. Längs Tarfaladalens västra sluttning finns fyra glaciärer varav Storglaciären är den mest kända och en av de mest studerade glaciärerna i världen. Efter checkpointen i Tarfala vänder man ner samma väg igen för att återansluta till leden mot Kebnekaise fjällstation.

Kebnekaise – Singi

Här börjar de fantastiska fjällmassiven och en av de vackraste dalgångarna på vandringen. Bara en kilometer efter Kebnekaise stationen breder känslan av vildmark ut sig och du passerar Tuolpagorni.

Toulpagorni är den mest imponerande toppen i Kebnekaisemassivet och är förmodligen Sveriges mest fotograferade berg. Toppen mäter 1662 meter över havet och har inte bara ett framstående läge, utseendet på toppen liknar en stor gryta vilken oftast är snöfylld.

Stigen slingrar sig till en början på den svagt sluttande sidan mot Kebnekaisemassivet och över jokken som ramas in av massiva bergssidor. Stigen är till en början lättsprungen och jokken rinner stilla bredvid, men det blir allt eftersom stenigare. Det går svagt ända fram till drygt 3 km före Singistugorna. Här tar den längre och den kortare banan olika vägar:

Långa banan: Spring höger och uppförsbacken fortsätter i nästan 200 höjdmeter till sjön 980 möh. Efter det följer en lång och till en början ganska brant utförsbacke ner till Kungsleden drygt två kilometer norr om Singistugorna.

Korta banan: Fortsätter rakt västerut, först en bit uppför men sedan bär det av utför ner mot Singistugorna. Vyn över Tjäkjavagge och Kungsleden mot Kaitum är magnifik. Här sveper ofta dramatiska moln över topparna. Singi ligger öppet och kargt i skärningen av Ladtjovagge och Tjäktjavagge. Singi är en knutpunkt med leder som vetter mot alla väderstreck. Du anländer från öster och Kebnekaise, västerut ligger Hukejaure. Kunglseden löper söderut mot Vakkotavare och Saltoluokta och norrut, dit Tierra Arctic Ultra fortsätter, leden mot Abisko.

Singi – Sälka

Vid Singistugorna kliver du på huvudleden av Kungsleden, här passerar många vandrare varje dag under högsäsongen i juli. Vänd näsan norrut och fortsätt springa. Första biten är kringelikrokig, men när du tar dig över krönet vid renstängslet öppnar sig dalen i en vidsträckt vy. Här går den långa banan ihop med den korta. Nu fortsätter relativt lätt löpning med svaga upp och nerförsbackar. Till höger kan du skymta den snöklädda nordspetsen på Kebnekaise en molnfri dag.

Väl framme vid vindskyddet Koupertjåkka har du sprungit halvvägs till checkpointen som ligger vid Sälkastugorna. Från bron ser du in mot det karakteristiska berget Drakryggen. Sista biten mot Sälka tycks aldrig ta slut. Landskapet ser likadant ut hela tiden och stigen slingrar sig i sicksack. Här finns gott om bäckar att dricka ur och fina platser att rasta på om du behöver. Sälkastugorna är en plats som lätt hamnar bland STF-stugornas tio i topplista över de vackraste stugplatserna.

Sälka – Tjäktja

Sträckan fram till Tjäktjapasset bjuder på fin löpning. Tjäktjapasset i sig är en av de största kraftansträngningarna i loppet, passets och även Kungsledens högsta punkt ligger på 1 140 m ö h. På andra sidan Tjäkjapasset breder ett månlandskap ut sig som är väldigt speciellt och fascinerande. Håll er på spängerna. Att balansera på stenskravlet sliter på fötterna. Leden passerar inte Tjäktjastugan, som ligger på västra sidan jokken. Leden fortsätter ca 1,5 km mot checkpointen, inte långt från jokken Sielmmajiira. 

Tjäktja – Alesjaure

Från checkpointen bär det av neråt på gräshedar ner till Alisätno. Hela sträckan till Alesjaure och stugan är lättsprungen och grönskande. Det finns många bäckar att dricka ur och redan halvvägs skymtar du stugorna som ligger på en höjd vid inloppet till sjön Alesjaure.

Alesjaure – Kieron

Följ skylten mot Abiskojaure och håll dig till västra sidan om sjön Alesjaure, annars hamnar du oundvikligen vid ett vad över strömmande vatten i slutet på sjön vilket inte är att rekommendera.

Här är det flackare terräng än tidigare och det stora sjösystemet på höger hand dominerar utsikten. Sträckan längs sjön kan kännas oändlig. Videsnår och fjällhedar kantar stigen. Strax innan rengärdesstängslet gäller det att fylla på vatten. Det är sista möjligheten på cirka sex kilometer, om vi bortser från den tveksamt rinnande bäcken precis efter stängslet.

Stigen längs Kartinvares bergssida går lite på skrå och backen ner mot björkskogen tycker många är jobbig. Checkpointen ligger strax efter att du passerat bron över Siellajåkka. 

Kieron – Abisko

Knappt en kilometer efter Siellajåkka kommer du in i Abisko nationalpark. När du kommer till Abiskojaure följer leden sjöns sydöstra strand. För alla botaniskt intresserade vimlar omgivningarna av både kända och mindre kända blommor. Den lummiga björkskogen är ett härligt avbrott mot fjällhedarna och marken är vältrampad och slät. Stigen går längs med Abiskojåkka. Målet är inte när du kliver genom träportalen vid Kungsledens slut. Du får snällt ta vänster och springa under vägen, trots att stationen och målet skymtar rakt fram. Bit ihop. Vid målet väntar jubel, vila, plakett och något att äta. På lördag förmiddag efter välbehövlig vila serveras bankett i form av brunch.