Marcus Westberg

Tierra-ambassadör, prisbelönt fotograf och skribent

By Alexandra Kalling

Berätta lite kort om dig själv

Det är alltid en förvånansvärt svår fråga att svara på, tycker jag. Var börjar vi? Jag jobbar som fotograf, skribent och guide, framförallt i Afrika men en del i Europa och Asien också. Vi flyttade utomlands när jag var tio år gammal – det satte sina spår. Jag fyller 36 i sommar, är lyckligt nygift och bor i en stuga i skogen utanför Åkersberga. Jag älskar att resa, men trivs minst lika bra hemma. Jag tror starkt på att skapa en hög livskvalitet – att inte bara tänka flera år framåt utan också verkligen njuta av livet här och nu – så jag lägger ner en hel del tid på sånt som får mig att må bra: fysisk hälsa, meditation, tid i naturen, laga god mat, läsa intressanta böcker och kvalitetstid med fru, vänner och familj.

Hur och när började du med fotografering?

Lite av en tillfällighet. Jag hade pluggat naturvetenskap och miljövård i Tasmanien i tre år och fotade lite nu och då när jag var ute och vandrade på helgerna. När det var dags för mitt forskningsarbete och avhandling ordnade jag så att jag kunde göra det i Kenya. Jag bodde i Masai Mara i ett år – men först gjorde jag en jätteinvestering i kamerautrustning. Fotandet där gav definitivt mersmak. Efter ett år i Kenya och en tio månaders roadtrip runt södra Afrika (2011-12) började jag bli riktigt skaplig och hade hunnit med mitt första Vagabondreportage. Jag hade även bloggat regelbundet åt både Africa och National Geographic under resans gång, och jobbat med ett flertal välgörenhetsorganisationer – en bra start. Det tog såklart tid att bygga vidare på det, men det har det varit värt!

Berätta om en av dina mest minnesvärda resor?

Oj, det finns en hel del att välja mellan. Jag tycker Svalbard är svårslaget – isbjörnar, valrossar och fantastiska landskap. Men det häftigaste jag upplevt är nog ett par övernattningar högst uppe på Nyiragongo, östra Kongos aktiva vulkan, med sin sjö av lava. Samtidigt är det ofta när någonting går fel som en resa blir riktigt minnesvärd. I Kenya för några år sedan ramlade ett av hjulen av min bil mitt ute i ödemarken, och i Namibia slutade kopplingen fungera 30 mil från närmsta samhälle. Sist jag var i Kongo hamnade vi mitt i en krigszon samtidigt som jag hade både malaria och parasiter, och i Etiopien fick vi förhandla om fortsatt framfart med ett gäng kalasjnikov-beväpnade krigare från hamar stammen. På samma Kongo-resa försökte två gorillaungar ta sig in i min kameraväska. Och i slutet av förra året, i Uganda, stukade jag foten rätt rejält mitt under en lång vandring bland nomader. Jag fick gå sju mil på den – i sandaler. Det lär jag inte glömma i första taget.

Vad finns alltid med i din packning?

En hel del – det blir lätt så. Jag har oftast 3-4 kameror och 6-8 objektiv med mig, men det får jag försöka klämma ner i handbagaget. Stativ, blixt och filter beroende på vilken typ av jobb jag ska göra. En bra ficklampa och en pannlampa, kanske en Leatherman. Sedan är jag rätt noga med både kosttillskott och hudvårdsprodukter, så jag tar alltid med mig allt jag behöver oavsett hur lång resan är. Proteinpulver, gärna blandat med hemgjort grönsakspulver. Och så en yogamatta, noise cancelling headphones och en resekudde. Givetvis min laptop och en hel del tillbehör, bland annat externa hårddiskar och en bra power bank. För en del jobb tar jag med mig en polariodkamera – det är kul att kunna ge bort bilder på plats. Och så kläder, såklart. Lätta och slitstarka – hellre flera lager än särskilt tjocka eller varma plagg. Gärna zip-off byxor för att slippa ta med både shorts och långbyxor. Några t-shirts (helst med merinoull för att slippa tvätta dem så ofta), en kortärmad och en långärmad skjorta, en fleece, eventuellt en lite varmare jacka och/eller en regnjacka. I Afrika jobbar jag faktiskt rätt mycket i sandaler, men tar med ett par kängor för regnskog och bergstrakter. Mössa, keps, solkräm och solglasögon.

Marcus på jakt efter gyllene apor i Volcanoes National park, Rwanda. Här iklädd våra softshell Lite Track Convertible byxor, Lano ull t-shirt och Correspondent keps.

Du arbetar mycket i miljöer där du fotar utrotningshotade djur/omgivningar som påverkats mycket av klimatförändringar. Har det påverkat dig?

Det har framförallt gjort det hela mycket mer verkligt. Det är stor skillnad mellan att läsa om någonting och att se effekterna i verkligheten, oavsett om det är resterna av forna skogar, en död noshörning eller en begravningsplats för mördade parkväktare. Jag vet inte riktigt om det hela har gjort mig mer eller mindre hoppfull. Å ena sidan är det väldigt frustrerande när politiker och andra inflytelserika personer sätter sina egna ekonomiska intressen före vår gemensamma framtid. Å andra sidan har jag träffat otroligt många inspirerande människor som kämpar för vår planet, och jag upphör aldrig att förvånas över mänsklig uppfinningsrikedom. Jag tror det finns en viktig balansgång mellan dessa två, att inte bli för deprimerad av allt det hemska men samtidigt att vi inte lutar oss tillbaka för mycket med en övertygelse om att någon annan löser allt åt oss. Alla måste vi ta ansvar.

Vad gör du för att ”dra ditt strå till stacken”?

Dels försöker jag leva så sunt och miljövänligt som möjligt här hemma: jag äter 95% vegansk mat, minimerar matrester, återvinner och allt sånt. Dels gör jag en hel del pro bono arbeten åt organisationer och projekt som inte har råd att betala för mina tjänster, som till exempel African Parks, Gorilla Doctors, Zambia Carnivore Programme, Feed the Children och Force For Good Foundation. Jag försöker också uppmärksamma viktiga miljö, utvecklings och bevarandefrågor i mina reportage – nu senast ett åt WWF om hur tufft parkväktare i Kongo har det. Jag skänker också en hel del bilder till välgörenhetsgalor, böcker och annat. Men det finns alltid mer att göra, utan tvekan. Visst går det att kritisera antalet flygresor jag gör, men samtidigt är jag fast övertygad om att det är ett viktigt arbete jag utför.

Om man ändå måste resa, har du något tips på hur man kan göra sin resa mer klimatsmart/miljövänlig?

En del saker är självklart ganska svåra att komma ifrån – det är lite krångligt att ta sig till Botswana med tåg om man bara har tio dagars semester. Men givetvis kan man begränsa hur mycket man reser med flyg och använda sig av mer miljövänliga val. Det finns också ett allt större urval av hotell och researrangörer som satsar stort på hållbarhet. Detsamma gäller exempelvis klädesmärken. Och i många fall kan man ganska enkelt hitta bra projekt man kan stödja – utbildningsprogram är alltid viktiga. Det finns mycket man kan göra utan att egentligen behöva anstränga sig särskilt mycket. Men en annan sak är att lära sig uppskatta den fantastiska natur och mångfald som finns nära oss. Skandinavien är verkligen otroligt vackert.

Vad gör du helst när du är ledig?

Jag har jättelätt att landa, så det tar knappt fem minuter innan jag hittar tillbaka till mina rutiner och vanor när jag kommer hem efter en resa. Vi bor ute i skogen i Åkersberga, så beroende på årstid ger jag mig ut på jakt efter blommor, bär eller svamp – eller bara på långa promenader. Det blir mycket gym och yoga. Och så gillar jag att pyssla – just nu torkar jag en massa mat för olika resor. Men när man jobbar med något man älskar, och dessutom är egenföretagare, så finns det inte någon lika tydlig gräns mellan arbete och ledighet. Å ena sidan styr jag själv över min tid – å andra sidan sitter jag ofta och skriver, organiserar eller fixar med bilder.

Hur kom du i kontakt med Tierra?

Jag letade efter kläder inför en resa till Zambia. Jag tycker det är förvånansvärt svårt att hitta tunna, tåliga kläder som passar för riktigt varma platser men fortfarande sitter snyggt. Jag provade 5-6 olika varianter innan jag upptäckte Tierras Correspondent-kollektion. Jag slog till direkt och har inte ångrat mig för ett ögonblick.

 

Har du något favoritplagg?

Alltför många! Alla Correspondent plagg, från kepsen som får plats i fickan till byxor och skjortor. Jag har blivit riktigt förtjust i trekvarts-byxorna. Fantastiska för många av mina Afrika-resor. Och jag älskar Lite Track Convertible Pant när jag behöver något lite rejälare. Sedan ska man inte underskatta det till synes simpla: en riktigt skön merino t-shirt är ovärderlig när det är svårt att tvätta kläder under resans gång.

Har du några spännande projekt på gång i år?

Tidigare i år spenderade jag sex veckor i Etiopien och Djibouti på uppdrag av New York Times, i Benin med African Parks och sedan i Rwanda där jag framförallt fotade gorillor, schimpanser och annat kul i landets tre nationalparker. Jag leder tre resor till Malawi under sommaren, och så ska jag och min fru till Okavangodeltan i Botswana i två veckor. Men innan dess ska jag till både Kenya och västra Mongoliet på olika uppdrag. I höst blir det Etosha i Namibia som artist-in-residence – där blir det mest djurfotografering – följt av ett par prisceremonier i London och en månad i Indien. Och så lanserar jag en onlinekurs i resefotografering tillsammans med Vagabond.

Kolla in vår Correspondent serie här.