Katrin Elfberg, läkarstudent med en stor kärlek till berg, hav och naturen.
Katrin Elfberg – Tierra ambassadör och medlem i Tierras test team sedan nio år – är en enträgen äventyrare med stor passion för klättring och skidåkning. Vid sidan om studierna leder hon den alpina räddningsgruppen i Tromsø, där hon är bosatt sedan sex år tillbaka.
Vi frågar Katrin några snabba frågor om klättring, hennes mest minnesvärda resa och mycket mer.
2002 av en slump faktiskt. Jag hade bestämt mig för att åka ut och resa i ett år direkt efter studenten. Nya Zeeland var det jag drömde om, även om jag skulle passera flera olika destinationer under året. Första anhalten skulle egentligen vara surfing på Bali, men bara någon dag innan avfärd sprängdes en bomb där, och biljetten bokades automatiskt om till Thailand. På klippväggarna längs stränderna vid Railay Beach var det klättrare överallt. Vi träffade några svenskar som lät oss prova på topprep. Halvvägs upp under första leden hamnade jag i en annan värld. Jag glömde allt. Plötsligt visste jag att det var detta jag skulle göra i resten av mitt liv. Jag skulle upp, bara upp. Inget annat betydde något. Så kände jag i många år, även om jag idag har en mer nyanserad bild av klättring och livet.
Det finns få saker som fångar min koncentration och fokus på samma sätt som klättring. Det är meditation. I de yttersta situationerna blir det helt tyst och stilla inombords – total frihet.
I 2014 tog jag ett friår från studierna. Under det året drog jag tillbaka till Yosemite och fick bland annat klättra Regular North West Face på Half Dome. Även om jag klättrat mycket annat fint i mina dagar, blev detta mitt livs bästa klätterdag. Inte bara för att både leden och omgivningarna i sig var magiska, som många andra kan instämma i, men det var nog sinnesstämningen och teamarbetet i replaget som gjorde dagen så minnesvärd. Jag vet inte om vi sa så mycket till varandra, men jag minns positivitet, motivering och glädje. Jag var i mitt esse den dagen. Allt stämde, sådär som det bara gör kanske några få dagar i livet. Jag glömde allt annat runt mig förutom nästa flytt. Grubblade inte och gick bara på. Där fylldes jag av ett lugn och en trygghet som jag tror vi båda i replaget kände. Samtidigt var det lyckan som nästan höll på att svämma över som gjorde dagen. Helt obeskrivligt. Vi var de enda som klättrade den leden den dagen, och såg och hörde inte en människa innan vi började närma oss toppen och hörde turister däruppe. Det var en magisk dag för ett litet oviktigt replag uppe på Half Dome.
Välbehövd paus på väg upp för El Capitan, Yosemite. Photo: Dave Miller
Mitt tips om man är intresserad att komma igång med något eller att utvecklas, är nog att bara gå ”all in”. Var inte rädd! Finn det som du brinner för, och kör! Strunta i vad folk tycker, eller att folk säger att man ”måste” gå stegvis osv. Hör med dem som har erfarenhet, läs, försök! Träna, planera, var genomtänkt. Men var inte rädd! Jag högg tag i första främmande person jag såg på klättergymmet efter att jag hade blivit introducerad till klättring och frågade hur man fick tag i klätterskor trots att jag inte hade några pengar. Det slutade med att jag fick hennes. Sen var jag igång!
Jag har varit medlem av Tierras test team i drygt nio år. En vän till mig, som var en del av test teamet, introducerade mig för Tierra som då sökte nya kvinnliga medlemmar. Vid den perioden bodde jag i alperna och var mycket aktiv inom alla discipliner av klättring samt skidåkning. Det var jättespännande för mig att få bli en del av teamet och vara med och utveckla de produkter som jag själv använder i stort sett dagligen.
Jag skulle aldrig gå ut på berget utan min Move hood jacket, varken sommar eller vinter. Den är liten och får alltid plats i ryggsäcken, sommar som vinter. Man vet aldrig när man kan behöva den!
När jag kopplar av gör jag faktiskt ingenting. Jag ligger på soffan eller är i naturen. Ser till att jag är helt själv. Slår av mobilen, stänger av dator och musik. Så bara är jag, lyssnar på stillheten. Låter tiden gå, och hämtar energi.